Vad heter världens största kikare
Det första prismat vänder bilden i en riktning och nästa i riktning vinkelrät däremot se bild.
Teleskopet
För att korrigera detta, och också för att korta instrumentets längd, skjuts prismor in i strålgången mellan objektiv och okular. Den stora förstoringen gör också att kikaren måste byggas mycket stabilt och med hög precision för att bilderna från de två tuberna inte skall vara förskjutna vid betraktandet. Dessutom finns det en massa besvärliga begrepp som utgångspupill, skymningsvärde och ljustransmission. Porroprismorna måste göras av glas med högt brytningsindex för att totalreflektion skall erhållas så att inte mycket ljus går förlorat i dem.
Den används bland annat i jakt och förr även i krig. Båda ger kikare med objektiv och okular ungefär i linje med varandra.
Galileo Galilei ändrade vår världsbild
Kikare med konfigurationen med positiv lins som objektiv och positiv lins som okular bortom objektivets bildplan ger vända bilder. En kikare har en hel del tekniska lösningar och egenskaper – och så en massa siffror som det inte alltid är lätt att ha koll på: 8×44, 7×50, 10×52 och så vidare. Detta ökar priset på kikaren. Det finns också en viss skillnad i ljusstyrka, eftersom en del av de reflekterande ytorna i takkantprismor måste försilvras eftersom ljuset inte totalreflekteras.
Kikare med porro-prismor görs emellertid ofta med de optiska elementen sämre fixerade sinsemellan så att de kräver re-kollimering från tid till annan. Vissa marinkikare har inbyggd kompass , vars skala projiceras ned i strålgången, så att bäringen till objekt som betraktas genom kikaren kan avläsas direkt. Takkantsprismor ger instrument som är slankare och kompaktare än porroprismor. Den enkla konstruktionen och den begränsade förstoringen gör kikaren lätt och relativt billig även hos kikare med hög kvalitet.
Alternativt sitter flera linser efter varandra i mer avancerade kikare. Fältkikare, marinkikare eller sportkikare är så kallade prismakikare, och består av en positiv lins , objektivet längst fram och en positiv lins med kortare brännvidd, okularet närmast ögat. En kikare är ett optiskt hjälpmedel för att se föremål på långt avstånd, genom att det avbildar ett avlägset objekt förstorat på användarens näthinna.
Förstoringen på en teaterkikare är i praktiken begränsad till ca 4 gånger, vilket är tillräckligt för denna typ av kikare. Fältkikare, marinkikare eller sportkikare är så kallade prismakikare, och består av en positiv lins, objektivet längst fram och en positiv lins med kortare brännvidd, okularet närmast ögat. Det ljuskänsliga skiktet är i bildförstärkaren känsligt för ljus i nära infrarött kortvågigt infrarött, NIR.
Också när det är praktiskt taget mörkt i det synliga området finns det tillräckligt mycket ljus i det kortvågiga infraröda området för att ge en klar bild. Genom att titta genom linser som är monterade på ett visst sätt uppnås en bild som är större än den bild man upplever med blotta ögat. I kikare med denna konfiguration används en positiv lins som objektiv och en negativ lins som okular båda kan vara sammansatta linssystem för att korrigera för kromatisk aberration , andra korrektioner behövs inte vid så små förstoringar.
Detta är därför den konfiguration som används i teaterkikare. De flesta kikare med takkantprismor använder antingen Abbe-Koenig prisma uppkallad efter Ernst Karl Abbe och Albert Koenig och patenterad av Carl Zeiss år eller Schmidt-Pechan prisma uppfunnen år som båda vänder bilden och förlänger strålgången. Det är också möjligt att stabilisera bilden elektroniskt, så att kikare med hög förstoring kan hållas med handen.
Alternativt sitter flera linser efter varandra i mer avancerade kikare. Vid bedömning av en kikare av denna typ skall man kontrollera att bilderna i båda tuberna är skarpa, att de har samma läge så att de överensstämmer när man tittar genom kikaren och att porro-prismorna har tillräckligt brytningsindex håll kikaren på rak arm och titta mot ljuset på okularet, som skall vara jämnt lysande. Konstruktionen blir då lätt och liten.
Kikare har ofta, men inte alltid, ett linssystem för vardera ögat de är så kallat binokulära för att ge betraktaren möjlighet till stereoseende.
Storleksskillnaden anges genom "hur många gånger större blir bilden", betecknas som n x m där n är vinkelförstoringen , och m är diametern på objektivet i millimeter. Digitala kikare kan göras bekväma och känsliga eftersom signalen förstärks elektroniskt och därför bilden kan göras ljusare under skymning och utträdespupillen kan göras stor, så att det inte är lika kritiskt hur man håller kikaren. En takkantsprisma har en speglande yta som, i stället för att vara plan, består av två plana ytor i 90 graders vinkel till varandra se bild.
En kikare av denna typ med god kvalitet är därför både dyr och tung. Hans Lippershey anses ofta vara den som uppfann kikaren, och även teleskopet. Den höga förstoringen gör det nödvändigt i kikare av denna typ att göra optiska korrektioner med sammansatta linssystem för att erhålla en god bild. Sådana kikare ger en rättvänd bild och kikarens längd blir kort eftersom okularet ligger framför objektivets bildplan. I digitala kikare projiceras bilden från objektivet på ett ljuskänsligt halvledarelement , som förvandlar den till elektriska signaler som i en digitalkamera.
Kikare med takkantsprisma kräver också noggrannare inställning av de optiska elementen i kikaren sinsemellan kollimering. I en bildförstärkare projiceras bilden från objektivet på ett tunt fotokänsligt skikt i ett plant fönster i ett vakuumrör. Dessa förstärks och bearbetas elektroniskt för att åter förvandlas till en bild, som man kan betrakta genom okularet. Om endast en kvadratisk del i centrum lyser starkast har prismorna gjorts av billigt lågbrytande glas.
Med denna konfiguration skall okularet vara placerat framför objektivets bildplan. Hur fungerar egentligen en kikare?. Vanliga värden på n varierar från 3 till 20, beroende på användningsområde, och m kan variera från 3 - 4 i teaterkikare till flera hundra i astronomiska kikare. Den vanligaste konstruktionen av prisma utgörs av två prismor ett så kallat porro-prisma. Detta ger en vändning av bilden eftersom ljuset reflekteras i båda ytorna.
Kikare med takkantsprisma har möjligen funnits redan på talet i en konstruktion av Achille Victor Emile Daubresse.