Neuromuskulär träning vid artros
De vanligaste biverkningarna är ökad smärta, svullnad och träningsvärk vid enstaka träningstillfällen [1, 2]. Träning minskar ledsmärtan och förbättrar funktionen, tvärtemot vad många patienter tror, dessutom med 2—3 gånger större effekt än farmakologisk smärtlindring Figur 1. Målet med aerob träning är att förbättra syreupptagningsförmåga och funktion, eftersom artrospatienter är mindre fysiskt aktiva än befolkningen i allmänhet.
Kunskapen om träning vid artros har ökat, men forskningen har ännu inte kommit så långt att man kan säga om en träningstyp är bättre än en annan [4]. Denna artikel beskriver i korthet dels varför träning är en viktig del av behandlingen för artrospatienter, dels de olika typer av träning som är aktuella vid artros. Träning är generellt sett säkert för leden, också för patienter med svår artros [1, 2]. Studien visar att träningen kunde stegras utan att smärtan ökade.
Rekommendationen är därför att träning och fysisk aktivitet anpassas till varje patients behov och förutsättningar, där man tar hänsyn till faktorer som ålder, kroppsvikt, aktivitetsnivå, muskelstyrka, upplevd instabilitet och grad av smärta från artrosleden. Förutom smärta känner artrospatienter ofta instabilitet från leden kallad funktionell instabilitet , på samma sätt som patienter med främre korsbandsskada som patoanatomiskt karakteriseras av mekanisk instabilitet i knäleden , dvs patienten »litar inte på sitt knä eller sin höft« Figur 2.
Det finns dock skillnader i målsättning och användning mellan olika träningstyper Tabell I. Den största skillnaden är att konditions- och styrketräning följer samma riktlinjer som för befolkningen i allmänhet, medan neuromuskulär träning är specifikt framtagen för den funktionsnedsättning som följer av ledåkomman. Neuromuskulär träning har visat sig framgångsrik på äldre med artros. För att konditionsträningen ska ha effekt behöver aktiviteten upplevas lätt till ansträngande, motsvarande 12—14 på Borgs gradiga ansträngningsskala eller ca 60 procent av individens maximala hjärtfrekvens.
Promenader, stavgång, vattenträning och cykling är exempel på aktiviteter som förbättrar konditionen. Information om artrossjukdomen och motivation till träning och fysisk aktivitet är en del av artrosskolan som erbjuds på många platser i Sverige i dag se artikel av Carina Thorstensson et al i detta tema. Vi ger också det aktuella kunskapsläget för hur träningen ska doseras och genomföras för optimal effekt Fakta 1.
Den årige motionsaktive mannen med en tidigare knäskada och den åriga överviktiga hjulbenta damen har båda knäartros. Uppföljning, utvärdering och återkoppling till patienten är motiverande och ökar följsamheten Fakta 2. Undersökning av kondition, styrka, balans och funktion behöver göras för att träningen ska kunna anpassas efter varje individs funktionsnedsättning. För bästa effekt ska träningen vara fokuserad, individualiserad, successivt stegrad, handledd och genomföras 2—3 gånger per vecka under 6—8 veckor.
Medan fokus för den yngre mannen kanske är på förändring och anpassning av redan pågående motionsaktivitet till träning anpassad för artrosleden, kan den äldre damen ha behov av att veta att det inte är farligt att belasta artrosleden, att smärtan avtar med antal träningstillfällen och att träning förbättrar den generella hälsan. Träning är alltså målinriktad fysisk aktivitet och utgör grunden i behandling av artros i höft eller knä.
Eva Ageberg och hennes kollegor har undersökt patienter i åldersgruppen 60–77 år som väntar på att få en ny knä- eller höftled. Från: Ageberg et al. Rekommendationerna är att konditionsträna minst 20—30 minuter per dag, 2—5 dagar per vecka. Medan fysisk aktivitet avser all kroppsrörelse som är en följd av skelettmuskulaturens sammandragning och som resulterar i ökad energiförbrukning, innebär träning en klar målsättning att öka prestationsförmågan i olika typer av fysisk aktivitet [3].
De har däremot olika fysisk aktivitetsnivå och tidigare erfarenhet av träning och därmed olika förutsättningar för träning som behandling av artros. För att förbättra den funktionella stabiliteten och därmed funktionen har neuromuskulär träning börjat användas också för artrospatienter. Sedan tidigare har neuromuskulär träning visat goda resultat som skadeförebyggande träning [7] och som behandling efter knäskada [8].
De två vanligaste frågorna från patienter med artros — »Sliter det inte ytterligare på leden att träna? Endast mindre allvarliga biverkningar, som sällan påverkar deltagande i träning, förekommer [1, 2]. De riktlinjer från American Geriatrics Society som är framtagna för äldre personer med eller utan kronisk sjukdom gäller också för personer med artros [9]. Denna utredning görs oftast av sjukgymnast, som därefter sätter samman ett individanpassat träningsprogram med syfte att förbättra patientens funktion och minska smärtan.
Vid sådan ansträngningsgrad blir man lätt andfådd och varm, men kan föra ett samtal under träningen walk and talk. Allmän träning som promenader och cykling rekommenderas ofta, men det behövs även träning inriktad specifikt på artrosleden. Styrketräning och allmän träning minskar smärtan och förbättrar funktionen hos patienter med artros i höft eller knä, och evidensnivån är hög vad gäller såväl allmän träning som styrketräning [4].
Träning har därför en framträdande plats i Socialstyrelsens riktlinjer och i internationella riktlinjer för artrosbehandling [5, 6].
Lindra artros i knäna
Inte minst bidrar träning, precis som all fysisk aktivitet, också till generellt bättre hälsa. Men det gäller att skriva receptet rätt — träningen måste vara anpassad och ledd av sjukgymnast. Artospatienter bör därför få recept på träning. Eva Ageberg, med dr, docent, institutionen för hälsovetenskaper, Lunds universitet.
Träningsformer
Information om sjukdomen och motiverande samtal behövs för alla artrospatienter, oavsett ålder, riskfaktorer och tidigare erfarenhet av fysisk aktivitet. Artikeln kan användas som ett stöd i förskrivning av träning till artrospatienter. En anledning till detta kan vara den smärta och funktionsnedsättning som patienterna upplever från artrosleden. Patienter med knä- och höftartros har ont i lederna och är mindre fysiskt aktiva än befolkningen i övrigt.
Träningsprogram ”NEMEX-TJR” för personer med artros i knä eller höft, svensk version. Traditionellt sett har styrketräning med fokus på lårets framsida använts. Fysisk träning minskar ledsmärta och förbättrar ledfunktion hos patienter med artros. Träning av rörlighet och stretchning av benmuskulatur ingår vanligen som en komponent i allmän träning, styrketräning och neuromuskulär träning.
De olika träningstyperna beskrivs i detalj nedan, med mera fokus på styrketräning och mest fokus på neuromuskulär träning som är speciellt riktad mot artrosleden. BMC Musculoskeletal Disorders, , 1 Träningsprogram för personer med svår artros i knä eller höft (NEMEX-TJR) Information Detta träningsprogram användes i en forskningsstudie vid Skånes universitetssjukhus i.